Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den erinrade sig den flammande smältugnen i fabriken, der
man blåst lif i den; den erinrade sig ännu, att den hade varit
helt varm, sett in i den dånande ugnen, dess födelseort, och
känt en sådan lust att strax springa rakt in i den igen, men
att den litet om sänder, allt efter som den svalnat af, fann
sig rätt väl, der den var; den stod i rad med ett helt
regemente af bröder och systrar, alla från samma ugn, men några
voro blåsta till champanjbuteljer, andra till ölbuteljer, och det
är skilnad på! Ute i verlden sedan kan visserligen en
ölbutelj innehålla det kostbaraste Lacrymæ Christi och en
champanjbutelj vara fyld med blanksmörja, men hvad man är
född till, ses dock på formen; adel förblir adel äfven med
blanksmörja i kroppen.
Alla buteljerna blefvo snart inpackade, och vår butelj med;
då tänkte den icke på att sluta som buteljhals, tjenande sig
upp till fågelglas, som i alla fall är en hederlig tillvaro, ty då är
man ändå något. Den återsåg dagsljuset först då, när den med
de andra kamraterna packades upp i vinhandlarens källare och
första gången blef sköljd; detta var en rolig känsla. Den låg
nu tom och korklös, kände sig så underligt tom, den saknade
något, men visste icke sjelf, hvad den saknade. Nu fyldes
den med ett godt, härligt vin, den fick kork och lackades;
utanpå klistrades: Prima sort; det var som om den hade fått högsta
examensbetyget, men vinet var också godt, och buteljen var
god. Är man ung, så är man lyriker! Det sjöng och klang
i den om hvad den alls icke kände till: de gröna, solbelysta
bergen, der vinet växer, der de muntra flickorna och de glada
gossarne sjunga och kyssas; ja, det är härligt att lefva! Om
allt det der sjöng och klang det inom buteljen liksom inom de
unga poeterne, hvilka ofta icke heller känna till något deraf.
En morgon blef den köpt. Buntmakarens gosse skulle skaffa
en butelj vin af bästa sort; och den kom med i matkorgen
bland skinka, ost och korf; der var det raraste smör, det finaste
bröd; buntmakarens dotter packade sjelf ned det; hon var så
ung, så vacker; de bruna ögonen logo, kring munnen spelade
ett leende, som sade lika mycket som ögonen; hon hade fina,
mjuka händer; de voro så hvita, men hals och barm voro ännu
hvitare; man såg strax, att hon var en af stadens vackraste
flickor, men likväl ännu icke förlofvad.
Och matkorgen stod i hennes knä, då familjen åkte ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
