Sagor och berättelser / Del 1 / 537 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha kant igen den eller tänkt: — Det är den, hvarur vi drucko
förlofningens och hemkomstens skål.

Det var visserligen icke längre vin i den, men det var något
lika så godt; den blef också alltid, då Peter Jensen tog fram
den, af kamraterne kallad apotekaren; den skänkte den goda
medicinen, den som hjelpte för magen; och den hjelpte, så
länge det fans en droppe i den. Det var en rolig tid, och
buteljen sjöng, när man strök den med korken; den fick då
namnet stora lärkan, Peter Jensens lärka.

Den gungade nu på vågen med helsning och dödsbud.

Lång tid hade gått, den stod tom i en vrå, då hände det
— ja, om det var på utresan eller hemresan, visste buteljen
icke så noga, ty den hade icke varit i land: då uppväxte en
storm; stora sjöar vältade sig svarta och tunga, lyfte och
kastade fartyget; masten bröts af, en sjö slog in en planka,
pumparna kunde icke mera göra nytta; det var kolmörk natt;
fartyget sjönk, men i sista minuten skref den unge styrmannen
på en papperslapp: »I Jesu namn, vi förlisa!» Han skref sin
bruds namn, sitt och fartygets, stoppade lappen i en tom
butelj, som stod der, pressade korken hårdt uti och kastade ut
buteljen i det stormande hafvet; han visste icke, att det var
den butelj, hvarur glädjens och hoppets skål iskänkts åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>