Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre, om ej huset skolat byggas om. Taket blef rifvet,
buteljen sedd och omtalad, men den förstod icke språket; det
lär man icke genom att stå på vinden, till och med i tjugu
år. — Hade jag stannat nere i rummet, menade den ganska
riktigt, så hade jag nog lärt mig det.
Den blef nu tvättad och sköljd, den kunde behöfva det;
den kände sig alldeles klar och genomskinlig, den var ung på
nytt på gamla dagar, men lappen, som den burit på, den hade
gått i diskbaljan.
Buteljen fyldes nu med frö, den kände icke till den sorten;
den korkades igen och sveptes väl in, den såg hvarken lykta
eller ljus, än mindre sol eller måne, och något bör man dock
se, när man ger sig ut på resor, menade buteljen, men den
såg ingenting; den gjorde dock det vigtigaste — den reste och
kom dit den skulle; der packades den upp.
— Hvad de der utomlands gjort sig besvär med den, sades
det, och så är den väl ändå spräckt! Men den var icke spräckt.
Buteljen förstod hvart enda ord, som sades; det var på det
tungomål, som den hade hört vid smältugnen och hos
vinhandlaren och i skogen och på fartyget, det enda riktiga, goda,
gamla språk, som man kunde förstå. Den hade kommit hem
till sitt land, den fick välkomsthelsning. Den hade så när
hoppat ur händerna på dem af bara glädje; den märkte knapt,
att korken kom ur och att den sjelf blef tömd och nedsatt i
källaren för att blifva gömd och glömd. Hemmet är bäst,
till och med i källaren! Der föll det den aldrig in att tänka
på, huru länge den låg der; den låg bra och det i åratal; så
kom en dag folk dit ned, tog buteljerna och den med.
Utanför i trädgården var stor ståt; brinnande lampor hängde
i girlander, papperslyktor strålade som stora tulpaner i
transparang; det var också en härlig afton, vädret lugnt och klart;
stjernorna lyste så blanka, och nyet var tändt; egentligen såg
man hela den runda månen som ett blågrått klot med gyllene
halfkant; det såg bra ut för goda ögon.
I de afsides belägna gångarna var det också någon
illumination, åtminstone så mycken, att man kunde se att komma
fram der; mellan häckarna stodo buteljer uppstälda, hvar och
en med ett ljus i; der stod också buteljen, som vi känna, den,
som en gång skulle sluta som buteljhals, som fågelglas; den
fann i detta ögonblick allting här så makalöst vackert; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
