- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
540

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var åter i det gröna, var åter med vid glädje och festlighet,
hörde sång och musik, stimmande och sorlande af de många
menniskorna, i synnerhet från den del af trädgården, der
lamporna brunno och papperslyktorna visade färger. Sjelf stod
den väl i en afsides liggande gång, men just det medförde
något för tanken; buteljen stod och bar sitt ljus, stod här till
nytta och nöje, och det är det rätta; i en sådan stund
glömmer man tjugu år på vinden — och det är godt att glömma.

Tätt förbi den gick ett ensamt par, arm i arm, liksom
brudparet ute i skogen: styrmannen och buntmakarens dotter;
det var för buteljen, som om den lefde om det igen. I
trädgården gingo gäster, och der gick folk, som fick se på dem
och ståten, och bland de senare gick en gammal jungfru, utan
slägtingar, men icke utan vänner; hon tänkte just på det samma
som buteljen, hon tänkte på den gröna skogen och på ett ungt
brudpar, som stod henne mycket nära; hon var en del deraf,
hon var hälften; det var i hennes lyckligaste stund, och den
glömmer man aldrig, äfven om man blir en aldrig så gammal
jungfru. Men hon kände icke igen buteljen, och den kände
icke igen henne; sålunda går man hvarandra förbi här i
verlden — tills man mötes igen, och det gjorde de två, de hade
ju kommit i samma stad.

Buteljen kom från trädgården till vinhandlaren, blef åter
fyld med vin och såld till luftseglaren, som följande söndag
skulle gå upp med balongen. Det var ett vimmel af
menniskor för att se på, det var regementsmusik och många
förberedelser; buteljen såg det från en korg, hvari den låg bredvid
en lefvande kanin, som var helt modstulen, emedan den visste,
att den skulle upp med för att gå ned med fallskärm;
buteljen visste hvarken om upp eller ned, den såg, att balongen
svälde ut så stor, så stor, och då den icke kunde blifva större,
började den lyfta sig högre och högre och blifva så orolig;
tågen, som höllo den, skar man af, och den sväfvade med
luftseglaren, korgen, buteljen och kaninen; musiken ljöd och
alla menniskor ropade hurra!

— Det är lustigt att så der gå till väders! tänkte buteljen;
det är en ny seglats; der uppe kan man då inte törna på.

Och många tusen menniskor sågo efter balongen, och den
gamla jungfrun såg också efter den; hon stod vid sitt öppna
vindsfönster, der buren hängde med den lilla hämplingen, som


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free