Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen - 80. De vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brudbukett åt din dotter, sade den gamla jungfrun; du skall
hos mig få en vacker en, full med blommor. Ser du, huru
härligt trädet står! Ja, det är just ett skott af det
myrtenträd, som du gaf mig dagen efter min förlofningsdag, det,
af hvilket jag sjelf, när året var förbi, skulle tagit min
brudbukett, men den dagen kom inte! Lyckta blefvo de ögon, som
skulle hafva lyst för mig till glädje och välsignelse i detta
lifvet. På hafvets botten sofver han sött, den englasjälen! —
Trädet blef ett gammalt träd, men jag blef ännu äldre, och
då trädet tvinade bort, tog jag den sista friska qvisten, satte
den i jorden, och qvisten har nu blifvit ett så der stort träd
och kommer sålunda dock slutligen på bröllopsståt, blir
brudbukett åt din dotter.
Och det stod tårar i den gamla jungfruns ögon; hon talade
om sin ungdomsvän, om förlofningen i skogen; hon tänkte på
skålen, som dracks, tänkte på den första kyssen — men det
sade hon icke, hon var ju en gammal jungfru; hon tänkte på
så mycket, men tänkte alls icke på, att alldeles utanför hennes
fönster fans ännu ett minne från den tiden, halsen på den
butelj, som sade svapp, då korken smälde ur till skålen. Men
buteljhalsen kände icke heller igen henne, ty den hörde icke
på hvad hon berättade — dels äfven derför, att den endast
tänkte på sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
