Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. De vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öster ut till verldens ända», såsom de trodde den tiden, de
som icke hade läst geografi, såsom vi ha; men det kan nu
också göra det samma.
Solens träd var ett präktigt träd, hvars make vi aldrig sett
och du heller aldrig skall få se; kronan sträckte sig flere mil
rundt omkring, den var egentligen en hel skog; hvar och en
af dess minsta grenar var åter ett helt träd; der fans palm,
bok, pinie, platan; ja, alla slags träd, som finnas rundt omkring
i hela verlden, sköto här fram som qvistar på de stora grenarna,
och dessa sjelfva med sina bugter och knölar bildade liksom
dalar och höjder; de voro klädda med en sammetslen grönska,
som vimlade af blommor; hvarje gren var som en vidsträckt,
blomstrande äng eller den vackraste trädgård; solen sken hit
ned med härliga strålar, det var ju solens träd, och fåglar
från alla verldens kanter samlade sig här, fåglar från det
fjerran Amerikas urskogar, från Damaskos’ rosenträdgårdar,
från det inre Afrikas skogsöken, der elefanten och lejonet
inbilla sig, att de ensamma regera; polarfåglarna kommo, och
storken och svalan kommo naturligtvis också; men fåglarna voro
icke de enda lefvande varelser, som kommo hit; hjorten, ekorren,
antilopen och hundratals andra djur med snabbhet och skönhet
voro hemma här. Trädets krona var ju en stor, doftande
trädgård, och inuti den, der de allra största grenarna sträckte sig
likt gröna höjder, låg ett slott af kristall, med utsigt åt alla
verldens länder; hvarje torn reste sig som en lilja; man kunde
gå upp genom stjelken, ty det fans en trappa inuti, då kan
du ju nog förstå det; man kunde stiga ut på bladen, de voro
balkonger, och öfverst i sjelfva blomman var den vackraste
strålande rotunda, som icke hade annat tak än den blå
himmeln med sol eller stjernor. Lika härligt, på ett annat sätt,
var det nere i slottets vidsträckta salar; här afspeglade sig
på väggarna hela verlden rundt omkring; man kunde se
allt, som der tilldrog sig, så att man icke behöfde läsa
tidningar, och sådana hade de ej heller här. Allt var att skåda
i lefvande bilder, om man bara orkade med det eller hade
lust dertill; ty för mycket är för mycket, äfven för den visaste
man, och här bodde den visaste man. Hans namn är så svårt
att uttala, du kan icke tala ut det, och det kan då också göra
det samma. Han visste allt hvad en menniska kan veta och
kan komma att få veta på denna jorden; hvarje uppfinning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
