Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. De vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Till det eviga lifvet, sade religionens tröst; men hurudan
var öfvergången? Hvar lefde man och huru? — I himmeln
der uppe, sade de fromma. Dit upp gå vi. — Dit upp!
upprepade den vise och såg mot sol och stjernor. Dit upp! Och
han såg från jordens runda klot, att upp och ned var ett och
det samma, efter som man stod på det kringhvälfvande klotet;
och om han steg upp så högt, som jordens högsta berg lyfte
sina toppar, så blef den luft, som vi här nere kalla klar och
genomskinlig, »den rena himmeln», ett kolsvart mörker, utspändt
som ett kläde, och solen syntes glödande utan strålar, och vår
jord låg svept i en orangefärgad dimma. Begränsadt var det
för kroppens öga, tillslutet äfven för själens; huru ringa var
icke vårt vetande! Äfven den visaste kände endast föga af
det för oss vigtigaste.
I slottets lönkammare låg jordens största skatt,
»Sanningens bok». Blad för blad läste han i den. Det var en bok,
i hvilken hvarje menniska är i stånd att läsa, men endast
styckevis; skriften går upp och ned för månget öga, så att det
icke förmår stafva sig till orden; på somliga blad blir skriften
ofta så blek, så utplånad, att man endast ser ett tomt blad.
Ju visare man är, desto mera kan man läsa, och den visaste
laser det allra mesta. Han förstod att dertill samla
stjernljuset, solljuset, fördolda krafters ljus och andens ljus; genom
detta förstärkta sken på bladen trädde ännu mera af skriften
fram för honom; men vid den afdelning i boken, hvars
öfverskrift är: »Lifvet efter döden», kunde icke så mycket
som en enda prick urskiljas. Detta gjorde honom bedröfvad.
Skulle han icke vara i stånd att här på jorden finna ett ljus,
hvarigenom det, som här stod i Sanningens bok, kunde blifva
synligt för honom?
Liksom den vise konung Salomo förstod han djurens språk;
han hörde deras sång och tal; men derigenom blef han icke
klokare härpå; han upptäckte krafterna hos växter och
metaller, krafter att aflägsna sjukdomar, att uppskjuta döden, men
icke att tillintetgöra den. Uti allt hvad skapadt var och som
han kunde nå sökte han att finna ljuset, som förmådde
bestråla vissheten om ett evigt lif, men han fann det icke:
Sanningens bok låg för honom som med oskrifna blad.
Kristendomen visade honom i Bibeln förtröstans ord om ett evigt
lif, men han ville läsa det i sin bok, och i denna såg han intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
