Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång på en slädfärd mött en karl, som vid samtal med
henne begagnat ett rått uttryck, föll bon i en gråt, som ännu
fortfor, då hon kommit hem. Sina barn plägade hon samla
i ett avskilt rum för att bedja med dem. Att någon av
dem skulle komma att föra ett gudlöst liv var en för henne
outhärdlig tanke, och hon brukade under tårar bedja dem
lova henne att fly synden och hålla sig till Gud. Till
lynnet var hon tungsint. De svåra sorger, som hemsökte henne,
i det hon inom loppet av några år förlorade en dotter, död
i svår sjukdom, sin älskade make, en son (den äldste,
Teodor, som begivit sig till sjös och snart ej mer hördes av),
ännu en dotter, som drunknade på resa mellan Stockholm
och Sundsvall, samt slutligen, under hjärtslitande
omständigheter, en broder, som hon höll mycket av[1], hade kunnat
nedbryta en starkare själ än hennes. Den dystra,
allvarstunga naturen kring Offerdals prästgård, där utsikten
stängdes av höga berg, var ej ägnad att lätta hennes sorgfyllda
sinne. Hon försjönk i djupt svårmod och fördes till den
förutnämnde brodern Johannes Dillner, som då var
kyrkoherde i Funbo. I sina personalier över henne säger denne:
»med ett i högsta måtto blödigt, vekt och ömt sinne måste
hon genomgå öden, inför vilka mandom och hjältemod ofta
bleknat och för vilka även hon, länge kämpande, slutligen
dignande föll»[2]. Hon dog vid 53 års ålder den 9 juni 1836.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
