Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ban även åtnjöt sex veckors tjänstledighet1). Till stöd för
dem som ville besluta sig för att leva ett nyktert liv
stiftade han överallt, varhelst han kom, nykterhetsföreningar,
och vid hans nykterhetsföredrag i kyrkorna stod alltid ett
bord i koret, där allmänheten hade tillfälle att å framlagda
listor anteckna sig såsom medlemmar i nämnda föreningar.
Väckelsemedlet var för övrigt Guds ords predikan, den
enkla förkunnelsen av Kristi evangelium utan alla extra
anstalter men med flitigt utnyttjande av alla tillfällen, som
erbjödo sig, för att låta ordet verka med sin egen ’kraft2).
De väckelsemöten efter engelskt mönster, som under de
sista decennierna kommit i bruk, särskilt på frikyrkligt håll,
kände de jämtländska väckelsepredikanterna ej till. Hade
de gjort det, så skulle de ej ha begagnat sig av dem. Det
var ej fråga om att på metodistiskt vis storma löst på
åhörarna eller så att säga sätta pistolen för bröstet på dem,
utan att för dem förkunna Guds ord på ett sådant sätt, att
det fick inför samvetena bevisa sig såsom evig, gudomlig
1) Det berättas, att Wieselgren först vänt sig till hovpredikanten
Dillner med uppdraget, vilket denne dock avböjde, enär han —• såsom
han lär iha yttrat — ej för sin del ville försaka »supen på fisken». Men
han upplyste på samma gång, att han hade en svärson, som lämpade
sig förträffligt för uppgiften och som han ville rekommendera.
Även kyrkoherden i Rödön Jonas Kerfstedt — en tid bortåt ett .iV
väckelsens stora ljus — var en framstående nykterhetstalare, som
sådan omnämnd av Wieselgren i Svenska kyrkans sköna Litteratur
(Upsala 1847. S. 510).
2) Till att förbereda sinnena och göra själarna benägna att lyssna
till ordet tjänade ock tänkvärda yttre skiokelser såsom frost- och nödår.
Sådana förekommo ej sällan på denna tid, då man ännu ej börjat att
i större skala dika ut frostförande marker. Åren 1849 och 1857 (liksom
sedan året 1867) inträffade nästan fullkomlig missväxt, Nämnas bör ock
den iörhärjande feberepidemien 1852. Jfr Wabenius, P., a. a., s. 7,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
