- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
82

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från staden med överfyllda ångbåtar, varå dock även
befunno sig lustresande, för vilka färden över den vackra
Storsjön var huvudsak.

I annexförsamlingen Norderön voro sederna råare än i
moderförsamlingen, beroende på att i strid med gällande
lag hembränningen ännu här florerade. Med sin vanliga
energi grep Arbman in mot detta onda. Allt som oftast
begav han sig dit, om sommaren i sin båt, om vintern stundom
vadande genom snödrivorna, fast han »i början blev snäft
och kallt, ja nästan hotfullt emottagen»[1]. Han lyckades
även till sist få oskicket utrotat. Och ej nog härmed. Han
upplevde glädjen att på den lilla fagra ön se en väckelse
uppstå, »så grundligt berörande hela öns befolkning, att
uppenbara laster där blevo något nästan okänt. Vid
visitationen 1869 kunde Arbman meddela, att en märkbar förändring
till det bättre ägt rum i fråga om religion och sedlighet[2].
Norderöborna höll Arbman framgent mycket kära; de
voro, har man sagt, hans ögonsten. Han var ock av dem i hög
grad uppskattad och älskad. Sjöfärderna dit och
gudstjänsterna i den lilla ålderdomliga kyrkan hörde till hans
vederkvickelsestunder. Predikoturerna dit ville han ej försumma.
Sjövan och orädd, som han var, kunde han giva sig av dit
även i »vinande storm över Storsjön, när hans Norderöbor
ej kunde vänta sig annat än mässfall»[3]. Han rodde vid
sådana tillfällen sig själv och blev naturligtvis genomblöt av
vattenstänket, så att han måste byta om kläder, innan han
kunde förrätta gudstjänsten. Huru skulle de kunna annat
än med tacksam kärlek omfatta den, som för deras skull
utförde sådana stordåd?


[1] Bill, Armida, Söndag i Sunne 1868. I: Från Ådalar och fjäll.
Härnösands stifts julbok 1921. S. 15.

[2] Se ovan anförda memorialskrift, H. D. A.
[3] Bill, Armida, l. c

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free