- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
111

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

Som exempel på vilket viktigt rum läran om Jesu ställ- ’
företrädande lidande intog i Arbmans
kristendomsförkunnelse, må följande ord ur en predikan anföras:

»Du har begynt fråga: »hvad skall jag göra, att jag må blifva salig?»
Ack! Du göra! Hvad kan du arme göra dertill? Göra någon af de
otaliga synderna ogjord? Aflyfta något af syndaberget, aftvå någon af
syndens blodröda fläckar? Har du ej försökt?! Men pris ske Herran,
att man får ifrån Honom uttryckligen helsa, tillsäga och förkunna dig:
var vid ett godt mod! Ty hvad göras måste till salighet för dig, det är
redan gjordt — Hallelujah — af Christus i ditt ställe, så fullgjordt, att
han kunde, just derom, på korset utropa: »det är fullkomnadt», så
fullgjordt, att, till evinnerligt bevis derpå, Gud uppväckte Honom från de
döda, på det du skulle hafva tro och hopp till Gud. Och såsom du
ingenting kan göra till att förvärfva dig salighet, så skall och behöfver och
får du icke med ditt görande och verkande upphäfva dig sjelf till
frälsare jemte Christus. Huru då? Du har att tro på Herran Jesum, d. ä.
taga godt hvad Han har fullgjort för dig och som Gud redan har tagit
godt. Skall ej du låta gälla hvad Gud har låtit gälla? Skulle du vilja
vara mera noggrann och sträng än Gud rättfärdig? War Gud ej sträng
nog, då han icke skonade sin Ende Son utan Honom, som af ingen synd
vioste, för oss gjort till synd, på det vi skulle varda Guds rättfärdighet
genom Honom?–Säger du: »jag är en alltför stor syndare», så
svaras: är icke ändå Jesus Christus en större Frälsare? Dristar du påstå
annat? Huru skulle någon ibland alla verldens gräsliga synder kunna
wäga och betyda så mycket, som detta, att Gud blef menniska och gick
i fördömelsedöd för syndare?»

Arbman höll alltså hårt på den objektiva försoningen.
Ej blott Waldenströms lärosätt utan även dennes sätt att
uttrycka sig i frågan fann han orätt och otillbörligt. Vad han
sagt var »kanske wlälment, till samvetens tröstande, men
leder i stället till samvetens sönderslitande och onödig och
skadlig strids uppväckande.... Om han på annat sätt
framställt

sin tanke, hade den ej behöft såra och störa och åstad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free