Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gamla ortodoxien; det var — vad lärostoffet angår —
snart som om Upplysningens tidevarv aldrig funnits till.
Vid inlärandet av bibelställen såsom skriftbevis (»dicta probantia»)
behandlades de olika böckerna i bibeln såsom likvärdiga,
och de ansatser till kritisk betraktelse av denna vår
religionsurkund, som gjorts under Upplysningstiden,
lämnades utan avseende. Trossatserna om under, uppenbarelse
och andeingivelse förutsattes såsom självklara. Man ville ej
nedriva utan positivt uppbygga. Mera praktiskt än
teoretiskt inriktade, ville den nya tidens män framför allt —
även såsom lärare — verka för själarnas räddning ur
syndens nöd och fara. Man ville ej blott undervisa utan även
vägleda, ej blott meddela kunskap utan även kristligt
uppfostra. Man nöjde sig ej, som på den gamla ortodoxiens
tid, med yttre försanthållande utan yrkade på personlig
tillägnelse. Man lärde detsamma, men ej på samma sätt —
»eadem sed aliter». Man betonade, att kristendomen ej är
blott lära, ej heller blott kult eller sed utan liv. Frågorna
om synd och nåd, kravet på sinnesändring, talet om korset
blevo under det kyrkliga uppvaknandets tid de huvudpunkter,
varomkring undervisningen rörde sig. Väckelsens män
voro genomträngda av övertygelsen om konfirmandundervisningens
betydelse såsom ett oskattbart tillfälle att inverka
karaktärsdanande på den uppväxande ungdomen och därmed
fostrande på hela folket. Och den personliga fromhet,
som fanns hos dessa män, gav kraft och värme åt deras tal,
även och ej minst då det riktades till de unga. I eminent
grad har detta sin giltighet med avseende på Arbman.
År 1871, då jag var 15 år gammal, kom jag ut till Sunne
prästgård för att — det året ännu blott som auskultant —
deltaga i nattvardsundervisningen. Oförgätligt är det
intryck, jag därvid fick av Arbmans personlighet och
undervisning. Jag hade förut sett och hört honom, så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
