Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
och stund som han frågade mannen i våra textord: »tror du på Guds
Son?» Och (han gör det) i hufvudsakligen samma kärleksrika syfte:
att ’föröka den gnista tro, som hos dig oiå vara tänd. . . . Han frågar
så, icke lör att kräfva af dig några stora löften. Nej, för att rätt draga
dig till sig, att du må omfatta och omfamna honom med all hans
salighet som din, och han dig med allt ditt elände som sin. Förstå derföre
nu rätt detta hans ord till dig. När Jesus frågar dig »tror -du på Guds
Son», så inbjuder han dig dermed på det aldramildaste och trägnaste
att tro, — att med ditt hjertas begär omfatta honom såsom din
Frälsare.... O, att du nu så gjorde!....
Du, o harn, behöfver väl icke angående Herren Jesus fråga: »hvem
är han?», ty du har hört och lärt mycket om Honom, sann Gud och
man. Men väl kan det förhålla sig så med dig, att du längtar innerligt
efter att i tron omfatta Jesus, men du går och föreställer dig
förhållandet sådant, som vore Han långt ifrån dig och diu ännu långt ifrån
Honom. Och hvarföre? För din synds och ovärdighets skull . . . . Men
han är den som talar med dig — i Ordet, och som just nu i dag är
dig alldeles särskildt nära. . . . Det är Han, som vill, att äfven du skall
såsom mannen i våra textord jublande utropa ditt »Herre jag tror» och
med hjertefröjd tillbedja Honom, tillegnande dig hela den frälsning,
Han dig fritt bjuder och bjuder dig nu, på det du ock sedan, ehvad dig
skall öfvergå, må förblifva hos och uti Honom»,
I ett annat konfirmationstal, vars ’text utgöres av Tornas
fråga och Jesu svar i Joh. 14: 5, 6, heter det:
»I hafven ju ända ifrån barndoniemn blifvit undervisade, och nu en
tid särskildt undervisade om vägen, vägen till salighet. — Ja väl, men
det är just dä, när de första strålarna av ljuset ofvanefter begynt1 få
komma in i en människas hjerta, det är just då, som hon icke längre
säger med fariseerna: »vi se» utan begynner märka, att här vill annan
kunskap till än den döda bokstafven, att av sig sjelf »hon vilse går, och
ej förmår sin räddning sjelf bereda». Det är just då hon modfäld och
hjelpförlägen oaktadt hvad hon må hafva läst, lärt och hört, begynner
fråga i likhet med Tomas: huru kunna vi, huru kan jag veta vägen? —•
Så ville jag nu gifva eder svar, älskade unge vänner, på denna högwig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
