Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
netecknade hans förkunnelse. Genom den verkade hans
personliga visshet med suggererande makt på hans åhörare
(om de annars voro .sådana som ville komma till tro),
drivande .deras tvivel på flykten och krossande alla klentrons
invändningar. Och han uraktlät därvid aldrig att hänvisa
sina åhörare till den källa, varur han själv hämtat ljus och
liv — bibelordet. »Verbum De i manet in æternum» — Guds
ord bliver e vinner ligen — var vad han uppmuntrande
till-viskade mig, då jag, ännu ung präst, vid ett
uppbygge!se-möte av omständigheternas makt tvingades att så gott som
oberedd bestiga predikstolen. Orden äro betecknande; det
var övertygelsen om uppenbarelsens sanning, som bar upp
Arbmans förkunnelse och ’gav den dess prägel av frimodigt,
personligt vittnesbörd, av »Andens och kraftens bevisning».
I denna övertygelse hade han ju ock blivit befästad genom
vad han med egna ögon sett av vad Ordet uträttat: enskildas,
ja hela familjers omvändelse och omskapelse av det sedliga
tillståndet i hela befolkningslager. Av detta ords
förkunnelse borde — därom kände han sig övertygad — frukt
kunna väntas även i våra dagar som i apostlarnas, eftersom
Herren lovat, att hans ord ej skall återkomma fåfängt och »vi
ej hafva -en swagare Gud eller ett swagare ord än Paulus
hade»1).
Utmärkande för väckelsetidens predikan var ock dess
evangeliska karaktär. Den var alltigenom kristocentrisk;
talet om Kristus utgjorde däri så att säga både varpen och
inslaget. Om härvid det gudomliga draget hos
frälsarebilden framhölls kraftigare än den mänskliga sidan, så berodde
detta på den tid, predikanterna tillhörde — en tid, då hos
teologer och präster det historiska intresset ännu var föga
utvecklat och de historiska fakta ej gjorts till föremål för
1) Arbman, E„ Prestmötes-Predikan, s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
