Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
på sitt eget trosbemödande, i det de betrakta tron såsom
något, vartill de på egen band skola försöka komma och som
de för Gud skola framvisa såsom bevekande orsak eller
grund för den åstundade benådningen, denna böjelse förstod
han väl att uppdaga för dem själva. Även för de troende
framhöll han vikten av att låta nåd vara nåd och sökte
befria dem från de olika former av lagiskhet, som hos dem
pläga hindra trons glädje och frimodighet. Att föra
själarna till den klara evangeliska syn på frälsningsgrunden och
frälsningsvilkoren, som var ’hans egen, utgjorde syftemålet
för såväl hans själavård som hans predikan. Och att han
hade framgång med sina bemödanden härvidlag, därom
föreligga mångtaliga intyg av dem, som läto sig undervisas av
honom och redligt följde hans anvisningar.
Arbmans ställning såsom enskild själavårdare kan
jämställas med Brandelis i Nora och Sefströms i Ljusdal, till
vilka människor på samma sätt vallfärdade från fjärran
belägna socknar1). Han fick bli ett rikt välsignat redskap i
sin Mä-tares hand att förbinda det sargade och stärka det
svaga — ett redskap sådant det just behövdes i hans
hemtrakt på den tid, han där levde och verkade. Den godhet
och välvilja, som framlyste i hans anlete, den försynthet, som
utmärkte hans umgängessätt, den tystlåtenhet och slutenhet,
man hos honom kunde iakttaga och som gjorde, att man
kände sig säker om hans diskretion — allt detta var ägnat
att för honom öppna människornas hjärtan. Den självtukt,
Då jag 1886 tjänstgjorde i Ramsele, träffade jag gamla
personer, som i sin ungdom till fots tillryggalagt den långa vägen till
Brandeli i Nora, likaså träffade jag, då jag följande år tjänstgjorde i
Vemdalen och Hede, folk .som, vandrande, uppsökt Sefström i Ljusdal. En
blick på kartan visar, vilka långa sträckor det här var fråga om. För
dessa frälsningssökande voro tydligen inga offer för stora, då det gällde
det enda nödvändiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
