Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varigenom han övervunnit egna fel, och den heroism, varmed
han kämpat sig fram till personlig trosvisshet, förklara även
i sin mån den andliga makt, han utövade. Man kände instinktivt,
att man stod inför en i själens strider erfaren och
mångfaldigt prövad man, s-om man kunde lita på, en trons
hjälte, en helgjuten kristlig karaktär. Den synbara verkan,
hans själasörjaregärning haft på enskilda, som rådfört sig
med honom, bidrog att öka tilloppet av dem som kände sig i
behov av andlig ledning. Man förstod, att den som tagit
emot så många själsbikter som han måste ha sett djupt i
själslivets innandömen, i hjärtats dolda vinklar och vrår, i
mänsklig synd och nöd, men ock rikt ha erfarit evangelii
räddande makt. Även de som hade svåra synder på sitt
samvete vågade öppna sina hjärtan för honom. Han kände
konsten att på samma gång allvarligt och skonsamt påpeka
själslyten och att med saktmodig anda upprätta de felande.
Även i livets yttre angelägenheter blev hans råd ofta
inhämtat av dem som engång fattat förtroende till honom ooh
lärt sig se upp till honom som andlig ledare. Man var
övertygad, att ingen som han kunde förstå vad bäst och rättast
var. Ett uttalande av Arbman och saken var klar. Som
exempel på huru mycket ett ord av Arbman (t. o. m. om
man blott tyckt sig höra det) gällde, kunna anföras följande,
av hans dotter Alma meddelade egendomliga händelser:
En hustru, Karin N., som i sin barndom och ungdom mycket vistats
i Sunne prästgård, berättade ett par år efter Arbmans död:
Jag drömde en natt, att prosten kom gående på sitt vanliga raska
sätt uppför backarna. När han kom mitt för vår grind, stannade han
och ropade: »God dag Karin! Hör du, det är en vacker liten åker ni
ha här. Men ni ska skära den i dag, för i natt fryser det». Dagen efter
fick jag ingen ro i mig, förrän jag varit ut och fått tag i folk, så att vi
skulle hinna skära åkern — vi hade minsann inte råd att mista kornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
