Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och på natten frös det så hårt, att vi skulle varit av med
alltsammans, om jag inte fått varningen.
En annan gång något senare, var jag i stor oro för ett banklån, som
skulle avbetalas; jag kunde inte begripa, var jag skulle få ett lån att
hjälpa mig med för tillfället. Då drömde jag, att jag talade med
prosten oin saken och att han sade: »Du ska gå till den och den» —
och han nämnde en person, som jag aldrig i världen skulle tänkt på att
vända mig till. Men nu gjorde jag det och fick genast, utan invändning
lånet. Det föreföll mig nu, liksom vid den förra drömmen, som om ett
under skett.»
Många märkliga upplevelser, vittnande om Guds ingripande,
fick Arbman göra under sin själavårdande verksamhet.
Berättelsen om en dylik, likaledes meddelad av hans
dotter Alma — jag hörde även honom själv berätta händelsen — må här återgivas.
Under Rätanstiden predikade Arbman ofta i Klövsjö. På sommaren
kunde man inte köra den dåliga vägen, och som A. aldrig tyckte
om att rida men var duktig fotgängare, så gick han i allmänhet den
omkring 2 mil långa vägen. En morgon, då han skulle bege sig på
hemväg, sade han till sin värd, den förutnämnde Sivert Olsson: »hör
du Sivert, jag har hört att man ska’ kunna ta’ gent över skogen härifrån,
jag har lust försöka det i dag. Är det svårt att hitta?» »Ah ja,
inte är det så lätt, men nog tar pastorn sig fram». Och Sivert Olsson
gav en beskrivning: över den myren och sen omkring den fjällknäppen
o. s. v. Arbman gav sig i väg. Men när han kommit kanske halvvägs,
fick han se en stuga. »Nej se», tänkte han, »bor verkligen någon
människa här? Det sade inte Sivert något om. De här ha långt fram till
folk. Men är jag nu här, så går jag väl inom dörren ett ögonblick».
När han stod utanför dörren, hörde han en klagande kvinnoröst inne i
stugan: »Gud i himmelen, skicka hit en präst, gode Gud skicka hit en
präst». A. öppnade dörren. »Här är han». Det blev stor häpnad och
glädje i den lilla stugan. Gumman, som var sjuk, sköttes av sin dotter,
men denna kunde ju omöjligt slippa ifrån för att gå den långa vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
