- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
151

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

svåra nödåren på 1860-talet, då lönen — den utgick på den
tiden som bekant in natura — till stor del bestod av
oduglig slösäd och ytterligare minskades genom hans
hjälpsamhet mot fattiga församlingsbor, som alldeles saknade
brödsäd. Hans lön nedgick somliga år, t. ex. nödåret 1667, till
ungefär hälften av vad den bort vara.

För Arbman oj älv var det en naturlig och självklar sak,
att ban skulle verka så länge hans dag räckte. Och han
var ödmjuk nog att hos sig se brister även där sådana ej
för andra voro lätta att uppspåra. Han var en man av stora
mått, Gud hade genom honom utfört stora ting, han ärades av
ämbetsbröder och andra såsom den ledande och
sammanhållande kraften i det kyrkliga arbetet i den bygd, där han
verkade, men han tog sig härav ingen ära för egen del. Hos
honom fanns den kärlek av äkta slag, som, omedveten om sig
själv, ej fäster sig vid sina egna verk, ej låter vänstra
handen veta vad den högra gör. Han speglade sig ej i sina
gåvor, och aldrig hörde man honom göra reklam för sig
själv eller ined någon självglorifiering tala om det sätt,
varpå han utfört sin prästerliga gärning. Han önskade i sin
anspråkslöshet ej ens, att andra gjorde affär av vad han
uträttade. Man kunde liksom läsa denna önskan i hela hans
uppträdande, vadan ock inför honom smickret så att säga
förbjöd sig självt.

Betecknande för å ena sidan hans höga uppskattning av
sitt kall, å andra sidan hans ringa tanke om sig själv är vad
han yttrade i ett brev till sin äldste ’son under dennes
studietid: »–-en evangelisk predikares kall är det
skönaste kall som finnes. Och detta säger jag midt under det
aldra djupaste missnöje med min egen kristendom och
desslikes med min egen embetsförvaltning, ja midt under en
beständig sjelffördömelse». Om firandet av sin 70-årsdag, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free