- Project Runeberg -  Ernst Arbman och den jämtländska väckelsen på hans tid /
153

(1923) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Erik Hasselberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

dräng. Jag har kommit hit för att göra min plikt. Men jag
kan mycket väl genast resa hem, och häradshövdingen får
på eget ansvar hålla tinget utan timgspredikan». Nu blev
herr domarens ton en annan. Han hade troligen antagit, att
Arbmans stilla och hänsynsfulla uppträdande var uttryck
för en ibeskedlighet, .som tålde vilken orättvisa och
oförskämdhet som hälst1).

Arbman var vänlig och tillmötesgående mot alla, men
någon människobehagsamhet låg ej häri; till feg
eftergivenhet gjorde han sig ej skyldig, och med det orätta dagtingade
han aldrig. Han var ej rädd att kläda skott för sin
övertygelse, ej rädd att kasta sig i strid, om det behövdes eller
krävdes i sanningens intresse. Men han gjorde det ej i
onödan. Blev han angripen, kunde han ådagalägga stort
saktmod och gjorde idet ofta även i förhållande till dem som
uppträdde oförsynt.

Att detta saktmod ej var hans natur utan en frukt av
självbehärskning är redan antytt. Under den lugna ytan
gick stark ström med egna vågor, men han förivrade sig
aldrig. Endast av blicken kunde man sluta sig till och ana

1) Allmänt förtäljes om Arbman och den omförmälde domaren
följande anekdot, som dock — enligt vad från säkert håll uppgivits —
ej gällde dem utan andra. En med sina fria åsikter stoltserinde
ämbetsman, som skulle spisa middag tillsammans med en präst, gjorde,
då han såg prästen läsa bordsbön, en hånfull anmärkning över a’tt denne
vidhöll ett dylikt bruk, som annars allmänt vore (bortlagt. »Ja, nog vet
jag», sade prästen, »att det finns många som ej öva denna sed, och jag
har t. o. m. i min egen gård individer, som gå till och från maten utan
bön». »Såå», sade den andre, »vilka kan det vara?» — »Mina svin»
blev det för frågaren förbluffande svaret.

Förväxlingen torde ha berott på att A. själv plägade berätta denna
historia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:21:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcearbman/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free