Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
komst. Det fanns hos honom något av den helige
Franciscus’ kärlek till och förtrolighet med alla levande väsen1).
Mycket tidigt, stundom med solen, steg han upp om
morgnarna för att bedriva sitt fiske under de därför lämpliga
timmarna (upptaga och till torkning upphänga de på
kvällarna utlagda näten) eller ströva omkring i skog och mark
för att studera växt- och djurlivet och skaffa sig den
kroppsrörelse, som för honom var oundgängligt behov. Jag minns
huru vid ett tillfälle, under det jag som barn vistades i
Sunne, bland oss unga en diskussion uppstått om vilkendera
var vackrare, en soluppgång eller en solnedgång. Arbman
kom just då in i rummet, hörde på några ögonblick och
yttrade: »jag ska’ säja Er en sak: ingen av Er har sett en
soluppgång». Det befanns, att han hade rätt, och diskussionen
upplöstes i skratt.
Den ivrige människafiskaren var nämligen även en
intresserad och yrkesskicklig fiskare i ordets egentliga
bemärkelse, och de goda fiskevattnen kring Sunne prästgård blevo
av honom flitigt utnyttjade. Fisket gav honom en för hans
hushåll oumbärlig biinkomst.
En stor vederkvickelse var , det för Arbman, när ban
efter midsommaren, sedan han slutat det ansträngande
arbetet med nattvardsbarnen och kanske under några veckor,
1) Belysande för hans intresse för flyttfåglarna är följande från en
av hans döttrar erhållna meddelande:
En dag — våren hade kommit brådstörtat — sutto vi systrar och
sydde i övre våningen. Då hörde vi far ta trappan i ett par språng,
han ryckte upp vår dörr och ropade: »Såg ni henne?» — »Nej, vem?»
■— »Svalan! Ja, det är alldeles säkert, hon flög över gården två, tre
Sånger. Aldrig har jag sett svalan här så tidigt. Kom! Kanske vi iå
se henne». Vi rusade efter honom ut för trappan och ut på gården och
tittade åt alla håll, men lyckades inte få syn på någon svala. Vi hade
Mlte heller hans falkögon — och inte heller som vi självironiskt sade
till varandra, hans kunskap i naturen och hans hänförelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
