Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
■han var, kunde han i enstaka fall hällre låta sig misstänkas
och förtalas än han blottade sitt inre för vem som hälst, som
sökte utgrunda hans hjärtas tankar. Såväl offentligt som
enskilt var ban synnerligen varsam i sina uttalanden, som
stundom kännetecknades av en viss diplomatisk karaktär;
man kunde märka, att de väl avvägda orden även voro väl
överlagda. För honom själv medförde hans försiktighet den
fördelen, att den skyddade honom från förlöpningar och
förhastade utlåtelser, som sedan måste tagas tillbaka eller
modifieras. För andra kom han därigenom understundom att
•framstå som en sfinx, med vilken de tyckte sig ej riktigt
kunna komma på det klara.
Dessa egenskaper — slutenhet och försiktighet — anses
ju, som ovan antytts, utmärka det jämtländska folklynnet.
Visst är, att de i påfallande grad funnos hos Arbman. När
han yttrade sig som andlig rådgivare och han av någon
anledning ej ville uttala sig bestämt, kunde orden stundom vara
svävande, orakelmässigt formade. Men denna hans
förbe-hållsamhet väckte hos dem som kände hans uppriktiga
from-het och omutliga rättrådighet ingen misstro. Tvärtom, man
kände, att han ej var den som missbrukade givna
förtroenden, att vad man yppat för honom var i tryggt förvar
bakom säkra lås, att hur reserverad han än tedde sig, att hur
strängt han än höll på sitt väsens mcognito — på hans
välvilliga, kärleksfulla uppsåt att på bästa sätt hjälpa, gagna
och tjäna behövde man ej tvivla1).
Som exempel på hans sätt att behandla människor, kan följande
-av hemmansägaren Per Andersson i Gärde meddelade berättelse anföras.
Första året prosten A. var häl i Sunne, hade vi ett bröllop i en av
Orrviksgårdarna. Det var ju vanligt på den tiden att det skulle finnas
spritvaror vid ett sådant tillfälle, så att den som ville ha, inte skulle
behöva sakna något i den vägen. Men man visste väl, att prosten inte
tyckte om den sortens kalasande och därför hade inte något brännvin
varit framme på middagsbordet. På kvällssidan spändes det för åt prosten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
