Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Han ’blev dock ej själv alltid milt bedömd. Men går man
att på frågan om huru Arbman bedömdes av sin samtid
till-lämpa grundsatsen: »audiatur et altera pars», måste man
förvånas över huru svårt oviljan och tadlet hade att finna
stoff för sina anmärkningar. Att Arbman redan i början
av sin verksamhet rönte fiendskap från de världsligt sinnade,
och att det då blev stort gny omkring hans person är ovan
framhållet på tal om väckelsen och det intryck, den gjorde.
Allra minst skonad blev han av de partichefer, som i honom
sågo det farligaste hindret för sin i Jämtland bedrivna mot
kyrkan riktade propaganda. För korseld tfrån bägge de
nämnda hållen var ’han utsatt särskilt under väckelsens
första fas, medan han ännu verkade i Brunflo. Under sin
levnads sista årtionde fick även han sin anpart av den ovilja
mot kyrkan och dess präster, som utgjorde en frukt av den
radikala politiken — representerad av ett nytt,
kyrkofient-ligt tidningsorgan — och dess samarbete med
sektpropagandan. Men även inom det kyrkliga lägret funnos ej blott
hängivna beundrare utan jämväl enstaka felfinnare och
avundsmän, av vilka hans egenskaper — däribland några av
de älskvärdaste —missuppfattades, hans ord och handlingar
misstyddes. Inför dessa missuppfattningar och
misstydningar, som jag finner onödigt att exemplifiera, vågar jag med
gott ’samvete vidhålla mina i den föregående framställningen
uttalade omdömen.
Tadlets dvärgalåt har tystnat, anmärkningarna ha
förklingat, men minnet av den märklige mannen lever och skall
leva, så länge ännu någon finnes kvar av den generation, som
sett och hört honom. Tadelfri som få framstår han i det
ljus, som detta fortlevande minne kastar över hans ädla
gestalt, hans liv och verk. Och i traditionen, som ju sent
plägar släppa sina föremål — senare ju fastare konturerna
äro — skall han förvisso ha ett varaktigt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
