Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
vitt han kunde, i barnens krets, varvid han sjöng för och med
dem, ackompagnerande sången på sin guitarr1).
Tidigt fingo barnen lära sig att taga det noga med rätt
och orätt. Arbman sökte lära dem att se upp till Gud, akta
på hans vilja och att känna det, att komma bort från Honom,
såsom den största av olyckor, det värsta av allt, som kunde
hända dem.
Året 1863 flyttade den Arbmanska familjen till Sunne,
där Arbman levde och verkade i 33 år.
När man ’från landsidan närmar sig Sunne prästgård,
möter man ej ett i lummig grönska inbäddat hus. Några
spridda rönnar och. där bakom vid sjöstranden, ett par, tre
talldungar kunna ej iförtaga intrycket av kalhet. Så mycket
vackrare är den syn, som möter ögat, då man från själva
stället ser sig omkring. Synfältet ligger öppet mot Frösön
i norr och Oviksfjällen i väster. Närmast i söder ligger en
vik av Storsjön, som i övrigt skymmes av skogklädda holmar
och näs. Den närmaste av holmarna är den natursköna, av
historiska minnen omsvävade Skansholmen, där man under
1) Om Arbmans utomordentliga förmåga att umgås med barn,
handleda dem och ställa sig på deras ståndpunkt vittnar följande berättelse
från Rätanstiden, meddelad av hans dotter Alma.
»Då min äldsta bror Johannes såsom student vistades i hemmet,
undervisade han oss yngre syskon. I Rätan brukade han samla bybarnen
till en liten söndagsskola. Hans hälsa var denna tid ganska angripen,
och en afton, då barnen just anlänt, var han så illamående, att far i hans
ställe tog söndagsskolan. Det måtte ha varit nyårsdagen, ty texten
handlade om Jesu nainn. Hur har jag ej sedan önskat, att jag kunnat
minnas varje ord, ihan den kvällen sade! Men inte ett enda kan jag
erinra mig; jag var också bara 9 år. Vad jag däremot minns, är den
underbara’ lyckostämning, som grep mig. Det var som hade mitt hjärta
genomströmmats av ett varmt, ljust solsken från Jesu namn, bild och
närhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
