Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Märta Andersdotter hade först tjänst i Rödön. En söndag gick hon
till Brunflo kyrka för att höra Arbman. Efter gudstjänsten, då hon
bland en mängd andra stod på kyrkvallen, fick fru Arbman öga på
henne. »Du är inte härifrån Brunflo du, ser jag». (Fru A. hade ett
ovanligt personminne och kände hela sin fars församling). »Kom med mig
hem för att få litet middag». Och under detta besök fick Märta klart
för sig, att i denna lilla torftiga prästgård skulle hon vilja tjäna och
vistas, emedan man här brukade och älskade Guds ord. Hon frågade
fru A. om denna skulle vilja ta emot henne; om så vore skulle hon vid
årets slut säga upp sin dåvarande plats, så god den än var. Saken var
snart avgjord, och det unga prästfolket fingo i Märta en trotjänarinna,
som stannade till husbondens död eller i nära 50 år. Fru A. brukade
säga, att M. i sin krafts dagar — och de räckte länge — var väl så god som
två. Skicklig i sina sysslor, ordentlig, rask och stark, var hon outtröttlig
i arbetet och en föresyn, men även en mentor för yngre tjänare, som
nog ofta funno henne »agasam» och sträng. Men hon var skicklig i
att undervisa, och många unga flickor ha haft henne att tacka för sin
kunnighet i att tvätta, brygga, baka, reda upp en slakt m. m. Hon var
kolerisk, dock även tungsint till lynnet men trofast och stark i sin
tillgivenhet. Efter 1898, då Sunnefcemmet upplöstes, vistades hon, enligt
egen önskan, hos den äldsta av Anbmans döttrar, fru Olga Behm, och
förblev hos henne till sin död.
Den av Arbmans trotjänare, som först kom i hans hus, var Elsa
Jönsdotter. Det var redan andri året av hans äktenskap. Den unga frun
gick en dag till en grannhustru för .att söka få en flicka, som under
några dagar skulle se efter hennes lilla gosse, medan frun själv hade
angeläget arbete att utföra. »Ja, här finns .nog att välja på», .svarade
bondhustrun, en änka med sju barn, »pastorskan får säja själv, vilken
hon vill ha». Fru A. såg sig raskt omkring i barnskaran.. »Den där
kanske», sade hon och pekade på Elsa. Hon var då 12 år. — Man kan
nästan undra, om det var någon slags intuition, någon aningens
framsynthet, som hjälpte fru A. att göra detta val och därigenom få i sitt
hem en trotjänarinna, så sällsynt passande för sina uppgifter. Eller blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
