Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och halfva den följande dagen omkring i
skogarne. Stundligen kommo bönder och berättade
på hvad ställe de sett sådana små kringirrande
partier, och erbjödo sig att följa med och taga
dem till fånga. Många officerare vid brigaden,
begärde också utaf grefve Cronstedt, att få gå
för att uppsöka och taga dem ; men grefven
vägrade detta, af fruktan att Ryssarne kunde
förstärkte återkomma, då hans försvagade styrka
lätt kunde blifva slagen.
Ryssarnes kringirrande i skogarne bevisar
emellertid, huru oklokt det var af Adlercreutz,
att med blott 150 man angripa dem från den
sidan, dit de nödvändigt måste taga sin undflykt,
i händelse de blefvo slagne. Om Adlercreutz
haft med sig några bataljoner, så hade han
kunnat uthärda striden intill dess Savolaks brigaden
hunnit anlända; och då skulle ovilkorligen, vid
dess framkomst, hela den vid Revolaks
befintliga Ryska fördelningen blifvit tagen. Han hade
hos sig tre hela brigader, hvilka lågo alldeles
overksamma, och ryckte likväl ut för att
anfalla en 3,000 man stark fiende med blott ett
kompani eller 150 man. Samtida och
efterkommande må pröfva det skäl öfverste
Adlercreutz i sin ingifna rapport förebar: att han ej
ville använda större styrka, emedan fienden
derom kunnat erhålla underrättelse. Det var mera
sannolikt, att Ryssarne bordt få kunskap om
Savolaks brigadens ankomst, som redan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
