Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. ”Det var en förfärligt stor unge, den
der,” sade hon. ”Ingen af de andra ser ut
på det viset. Det måtte väl aldrig vara en
kulkon-kyckling heller. Nå, det är hvad vi
snart skola komma under fund med. I vattnet
skall han, det lofvar jag, om jag också
sjelf skall sparka honom dit.”
Följande dagen var ett välsignadt herrligt
väder. Solen sken så varmt på alla de gröna
ormbunkarna. Ankan med hela sin familj
kom fram till kanalen. Plask! sprang hon i
vattnet. ”Rapp, rapp!” sade hon, och den
ena ungen plumpade uti efter den andra. Vattnet
slog dem öfver hufvudet; men de kommo
straxt upp igen och flöto så vackert. Benen
gingo af sig sjelfva, och allt gick bra. Alla
voro de ute; till och med den fula grå ungen
simmade, liksom de andra.
"Nej, det är ingen kalkon,” sade modern.
”Se hur snällt han för sina fötter, hur rak
han håller sig. Det är min egen unge. I
sjelfva verket är den dock ganska vacker, bara
man rätt betraktar den.”
”Rapp, rapp!” fortfor hon. ”Kommen nu
alla med mig, så skall jag föra er ut i verlden.
Jag måste presentera er i ankegården.
Men hållen er tätt intill mig, så att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
