Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matmor, för att icke nämna mig sjelf? Gör dig
icke till, barn, utan tacka du din skapare för
allt det goda han har gjort för dig. Har du
icke kommit i en varm stuga och har en
omgifning, som du kan lära något utaf? —
Men du är ett nöt, och det är icke trefligt att
umgås med dig. Mina ord kan du i alla fall
lita på; jag menar väl och uppriktigt med dig.
Jag säger dig sanningen; det låter ofta
obehagligt; men det är derpå man skall känna
sina sanna vänner. Se nu bara till, att du lär
dig värva ägg och spinna eller gnistra.”
”Jag tror jag vill gå ut i den vida verlden,”
sade ankungen.
”Ja, gör det du,” svarade hönan.
Och så gick ankungen. Han flöt på vattnet
och dök ner; men af alla djur blef han
förbisedd, för sin fulhet.
Nu inföll hösten. Löfven i skogen blefvo
gula och bruna; blåsten tog fatt i dem, så
att de dansade rundtomkring och uppe i luften
såg det ruskigt och otrefligt ut. Skyarne
hängde så tunga med hagel och snöglopp, och
på gärdet stod korpen och skrek: ”Au, au!”
af bara köld. Ja, man kunde riktigt frysa,
bara man tänkte derpå. Den stackars ankungen
for just icke för väl.
En afton då solen nedgick så ovanligt skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
