Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade: ”Den nya är den vackraste. Så ung och
så innerligt söt!”
Och de gamla svanorna bugade sig för den.
Då kände han sig så förvirrad och stack
hufvudet under vingen. Han visste icke sjelf,
hur han var till mods. Han var alltför lycklig,
men alldeles icke stolt, ty ett godt hjerta
blir aldrig stolt. Han tänkte på hur han
blifvit förföljd och hånad, deremot hörde han
nu alla säga, att han var den skönaste af de
sköna fåglarna. Och syrenerna böjde sig med
sina gröna grenar ända ned emot den, och
solen sken så varmt och så godt. Då susade han
med vingarna, den smala halsen höjde sig, och
af hjertat jublade han: ”Så mycken lycka drömde
jag icke om, då jag var den fula, föraktade
ankungen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
