Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomman var planterad med en lycklig hand; den
växte, sköt nya skott och bar hvarje år sina
blomster. Hon blef den sjuka gossens herrliga
trägård, hans rikaste skatt på denna jord.
Han vattnade och skötte den och sörjde för
att den fick hvarje solstråle, ända till den
sista som gled öfver det låga fönstret. Och den
lilla blomman växte till och med in i hans
drömmar, ty för honom blomstrade hon, spred
sin vällukt och gladde ögat; — mot den vände
han sig i döden, då vår Herre kallade honom.
”Ett år har han nu varit hos Gud; ett år
har blomman stått förgäten i fönstret. Den
är längesedan vissnad, och derföre har den
blifvit utkastad bland skräpet på gatan. Och det
är denna blomma, den fattiga vissna blomman,
som vi hafva tagit med i buketten, ty
denna blomma har gjort mera glädje än den
ypperligaste praktväxt i en konungs trägård.”
”Men huru kan du veta allt detta?” frågade
barnet, som ängeln bar upp till himlen.
”Ingen kan veta det bättre,” sade ängeln.
”Jag var ju sjelf den lilla sjuka gossen, som
gick på kryckor. Min blomma känner jag
nog.”
Och barnet öppnade helt och hållet sina ögon
och såg in i ängelns sköna, glada ansigte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
