Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den. Gick man der och spatserade, och
man fortfor att gå, så kom man i den
vackraste skog med höga trän och djupa sjöar.
Skogen gick ända ned till hafvet; det var blått
och djupt. Stora skepp kunde segla ända in
under grenarna, och i dessa bodde en näktergal,
som sjöng så herrligt, att till och med
den fattiga fiskaren, hvilken hade så mycket
annat att sköta, låg stilla och lyssnade, när
han om natten var ute, för att draga upp sina
nät, och näktergalen begynte drilla. ”Herre
Gud! hvad det är skönt,” sade han; men så
måste han sköta sina sysslor och glömde
fågeln. Men nästa natt, när den åter sjöng, och
fiskaren kom ut, sade han åter: ”Herre Gud,
hvad det är innerligt skönt!”
Från alla verldens länder kommo resande
till Kejsarens stad, och de beundrade den och
slottet och trädgården; men när de fingo höra
näktergalen, sade de: ”Den är dock det bästa
af allt.”
Och de resande berättade derom, när de kommo
hem, och de lärde skrefvo många böcker
om staden, slottet och trädgården; men näktergalen
— o! den glömde de icke, den satte de
aldrafrämst. Och de, som voro skalder, skrefvo
de aldra vackraste skaldestycken, allt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
