Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Den bästa ha vi dock qvar,” sade de, och
så måste konstfogeln sjunga ännu en gång.
Och det var den trettiondefjerde gången de
fingo höra samma stycke; men de kunde det
icke riktigt ännu, för det var så svårt. Och
spelmästaren berömde så mycket den konstgjorda
fogeln, och försäkrade att den var bättre
än den verkliga näktergalen; icke blott
hvad ytan angick, och för de många dyrbara
ädelstenarna, utan äfven invärtes.
”Ty ser ni, mitt herrskap, Kejsaren först
och främst,” sade han, ”hos den verkliga
näktergalen kan man aldrig beräkna, hvilka toner
som skola komma, men hos konstfogeln är
det bestämdt. Så är, så blir det, och icke
annorlunda. Man kan göra reda för det, man
kan öppna den och visa menniskotankens
förmåga, se hur valsarna ligga, huru de gå, och
hur den ena följer på den andra.”
”Det är alldeles min tanke,” sade en hvar
af sällskapet. Och spelmästaren erhöll af
Kejsaren tillåtelse att nästa Söndag låta fogeln
sjunga för folket. De skulle också höra den
sjunga, sade Kejsaren. Och de blefvo så glada,
som hade de druckit sig rusiga i thévatten, för se
— det är på sin chinesiska. Och alla sade:
”O!” och stucko i vädret det fingret, som man
kallar ”Slickepott,” och så nickade de. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
