Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Förunderligt ! Det tycktes honom att eko besvarade
den. Det måtte väl vara blott inbillning, eller fans det
flera olyckliga fideikommissarier än han?
Han glömde sitt svårmod för att lyssna.
Han spände örhinnorna och tyckte sig snart åter
förnimma samma dofva, om själsqval vittnande qvi-
dande, som först väckt hans uppmärksamhet. Det
måste härröra från någon menniska, som befann sig
i hans omedelbara närhet, dold af en trädstam eller
en buske. Han reste sig varsamt upp från den tufva,
på hvilken han suttit, och såg sig spejande omkring
åt alla sidor. I början kunde han intet upptäcka, men
en ny suck kom honom att vända ögonen åt rätt håll,
han förde försigtigt grenarna af en hasselbuske åt sidan
och såg nu en man ligga utsträckt på marken, tyd-
ligen sysselsatt med att liksom nyss den unge grefven
hängifva sig åt sorgliga betraktelser, ty han flåsade
högt.
Grefven ville draga sig tillbaka, men huru var-
samma hans rörelser än varit, så hade dock den andre
märkt dem och med missnöjd ton utropade han:
— Hvem der? Hvart skall man fly för att i
fred för menniskorna få sofva ut?
Ett lätt leende krusade ovilkorligen den unge
grefvens läppar när en trind, välgödd karl reste sig
på armbågen och med glåmiga blickar betraktade honom.
Någon “suck“ hade denne goddagspilt tydligen icke
dragit.
— Ursäkta mig, min herre, — svarade Fredrik
Hagsköld artigt, — jag trodde mig vara ensam här och
viste icke att jag störde er . . .
— Det borde ni vetat, — afbröt honom den andre
barskt, — men nu vet ni det åtminstone och så kan
jag få sofva i fred här i min egen skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
