Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
— Allt, säger ni. Nej, det är icke lustigt att
lemna Lund för att plugga vetandets första skatter,
in i ofvanredan på en högvälboren pojkbyting.
— Ni har således ingen lust för lärarekallet?
— Nej, det har jag sannerligen icke, men eme-
dan jag ej som en oxe kan lefva af gräs och vatten,
så måste jag finna mig i mitt öde. Ack, om det vore
ett embete, som jag kunde låta en vikarie förestå,
under det jag sjelf uppbure lönen!
En idé flög blixsnabbt genom Fredriks hjerna.
Här erbjöd sig måhända ett äfventyr, en omvexling i
det enformiga hvardagslifvet.
— Ert namn, min herre? – frågade han.
— Om jag heter Lundberg eller Berglund kommer
på ett ut, men Berglund är det, Kalle Berglund.
— Hvar bor den familj, som ni ämnar er till?
— I det aristokratiska Södermanland. Det är en
baron Kronstjerna på Hjortåsa, hvarest en åttaårig pilt
skall njuta fördelen af min undervisning för att bere-
das till det hedervärda yrket att pina bönder i freds-
tid och i krig slå medinenniskor i hjel, samt framför
allt sätta näsan högt i vädret, så att man kan se på
honom att han är ett strå hvassare än andra men-
niskor.
— Och hvad skall ni hafva härför?
— Det är skam att tala om. Allt fritt i huset
förstås och trehundra kronor om året. Det är en
betjentlön, men nöden har ingen lag! — tilläde han
suckande. — Dock tyckes mig att vi nu pratat nog,
jag känner mig nykter och torr i halsen, huru långt
ha vi till gästgifvaregården?
— En qvart mil ungefärligen.
— Får jag bjuda på ett glas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
