- Project Runeberg -  Bland hederligt folk /
17

(1889) [MARC] Author: Janne Damm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17
om den familj, i hvilken han snart skulle inträda, men
skjutspojken viste intet annat än att inspektorn var
en sträng herre och att rättarne flådde de arma dags-
verkstorparne. Godsegaren och dennes familj voro stor-
heter, på hvilka en torparepojke knappast vågade
tänka och med hvilka han visst aldrig kunde komma
i personlig beröring.
Den nye informatorn kom sålunda utan att känna
det ringaste till familjen fram till herrgården, hvilken
var ett gammalt helt och hållet i medeltidsstil byggdt
slott, uppfördt af en af de generaler, hvilka i trettio-
åriga kriget i Tyskland skördat både ära och pennin-
gar, de senare visserligen genom medel, som voro i
den tidens, men lyckligtvis icke äro i vår tids smak.
Kärran körde in på borggården och höll vid den
stora trappan. Fredrik såg i fönstren i våningen en
trappa upp några ansigten, hvilka han antog tillhöra
sin blifvande principal och dennes familj, hvarföre
han artigt aftog den lätta studentmössan. Derefter
Sprang han ur kärran och vinkade åt en livréklädd
betjent, som han såg stå på något afstånd med hän-
derna i byxfickorna och bliga på honom.
Betjenten rörde sig icke ur fläcken.
—’ Kom hit, han, — ropade Fredrik med en ton,
som mera erinrade om fldeikommissarien än om infor-
matorn, — och bär mina saker upp på mitt rum.
— Ar det till mig han talar? — frågade betjenten
fortfarande orörlig, men med en uppsyn, som antydde
att han kände sig djupt kränkt.
— Ja visst, bär upp sakerna.
— Det kan han göra sjelf, jag är icke hans dräng
mer än han är min, — svarade slyngeln snäsigt.
Fredrik smålog inom sig. Hvar han förut dragit
fram hade betjenterna täflat om att visa sig under-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:22:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hederfolk/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free