Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
hafva god lust att dansa, men som för tillfället sak-
nade kavaljerer.
Fredrik närmade sig dem, lyfte artigt på hatten
och frågade en ung blondin, som såg något mindre
anspråksfull ut än de andra, om han fick hafva äran
dansa med henne. Den sköna tycktes intet hafva emot
att för en stund låta föra sig i dansen af den ståtlige
mannen, ehuru denne var civilklädd, och reste sig till
hälften, men i det samma reste sig äfven en några
steg derifrån sittande äldre dam med af harm blos-
sande ansigte och ropade högt:
— Min dotter, fröken Sigrid, dansar icke med en
ofrälse, herr magister!
Den ton, hvarmed dessa ord uttalades, förrådde
det djupaste förakt för den på bördens trappstege under
henne stående mannen och dock kände Fredrik sig
icke sårad deraf, ty gadden träffade honom ju icke,
äfven han var en fullblodsaristokrat och derföre flög
blott ett lätt leende öfver hans fina läppar. Han lyfte
den med en dyrbar diamantring prydda venstra han-
den, vred lätt de sirliga mustascherna och bugade
artigt under det han frågade:
— Kan ni se på mig att jag icke är adelsman,
fru majorska?
Den adliga damen studsade. Det fans verkligen
ingen bland de närvarande herrarne, som mera liknade
den föreställning hon gjorde sig om en adelsmans yttre
utseende än denne ofrälse informator.
— Herr Berglund ... det var ju så ni hette? —
stammade hon.
— Ja, och namnet Berglund står visserligen icke
i adelsmatrikeln, — svarade Fredrik med ett sarkastiskt
leende och så tyst, att endast de närmaste hörde det,
— men man kan ju icke veta huruvida det icke som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
