Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen log inom sig. En greflig fideikommissarie,
aom besökte gästgifvaregårdarna, måste, trots sin rike-
dom, vara en smula afsigkommen. Sådant händer.
— Hvad har han för sällskap med sig när han
kommer hit? — frågade den uppsvenske magnaten.
— Vanligen en del officerare som jaga i hans
skogar, och som då gerna förfriska sig här med punsch
och champagne. Nu har han emellertid varit borta
några månader, så att jag gått miste om den för-
tjensten. Han har icke varit här sedan i våras, då
han kom hit i sällskap med en halffull student, en
gammal glad öfverliggare, som skulle resa uppåt landet
för att bli informator för något högadligt herrskap.
I)et var också hög tid på att det blef folk af Calle
Berglund . . .
— Calle Berglund! — utropade på en gång baro-
nen, friherrinnan och fröken Augusta.
— Ja, just han, — svarade värden, som ej kunde
begripa orsaken till deras förvåning. — Han var något
påstruken efter rumlet med kamraterna, men han är
van vid att hafva en florshufva och reder sig lika bra
för det.
— Reste han härifrån direkte till Södermanland?
– frågade grefven.
— Ja visst, — svarade gästgifvaren. — Skjutsen
hade väntat så länge på honom att han måste betala
dubbla väntpenningar när han, efter att i skogen hafva
sofvit ruset af sig, kom hit i sällskap med grefve
Hagsköld för att fortsätta resan.
— Magister Berglund full?! — utropade friherrin-
nan ovilkorligen. — Det är omöjligt.
— Ja, det är omöjligt! — instämde baronen och
fröken Augusta med en mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
