Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
frän det hållet ingen fara hotade. Derefter uppsökte
han Calle Berglund, hvilken vid åsynen af grefven
blef så förbluffad, att han tappade den pris snus, som
han höll mellan tummen och pekfingret. Han bligade
med sina stora ögon på grefven och hela hans ansigte
var ett enda frågetecken.
— Hvad befaller herr grefven? — stammade han
slutligen. — Måtte väl aldrig komma för att säga
mig att det är slut med understödet och att jag må-
ste sluta studierna just som jag håller på att afsluta
dem.
— Det är icke fråga om något sådant, min bäste
herr Berglund, — sade Fredrik, — qien jag har något
vigtigt att samtala med er om. Sitt upp i min vagn,
som håller här utanför huset, så blifva vi bättre i till-
fälle till att tala med hvarandra än här uppe i ert
lilla qvafva rum.
— En blifvande kaplan måste vänja sig vid tarf-
lighet, herr grefve, — svarade prestkandidaten leende.
— Adjunktens rum är sällan bättre än gårdsdrängens.
— Det rör er föga, herr Berglund, ty ni slipper
att länge kuska omkring som konsistorie skjutshäst.
Ni är ju gammal nog till att taga pastoralexamen.
— Hvad åldern beträffar, så är jag gammal nog
till att vara prost . . .
— Som ni nog snart blir, herr Berglund. Raska
nu på och följ med mig.
— Flyger i rock och stöflor, herr grefve! Det
vill säga om ni tillåter mig att i er höga närvaro på-
taga mig dessa nödvändighetsplagg.
Grefve Hagsköld samtyckte leende och några mi-
nuter derefter rullade den lätta jagtvagnen genom
Lunds gator och i rigtning mot Dalby, der Fredrik
var säker på att icke möta det friherrliga herrskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
