Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mauritz låg på sitt rum försänkt i djupaste sömn.
Också han hade haft en försvarlig blyhatt.
Efter knappast en half timmas förlopp reste sig
grefve Blomkrona och tog afsked. Några minuter
derefter hvilade äfven han i sin vagn i sömnens
armar.
— Ha, ha, ha! — skrattade baronen sedan de
blifvit ensamme, — det var mig ett lustigt besök.
Den gode grefven var påtagligen i bakrus och det
dröjer nog en god stund innan det går af honom.
Det går hett under sköldarna till på kronprinsens
frukostar. Desto värre är jag allt för gammal till
att vara med, — tilläde den gamle herrn med en
suck.
— Men du skulle hafva god lust dertill, icke sant?
— frågade friherrinnan skälmskt.
— Det förstår sig. Det skulle erinra om min
ungdoms glada dagar, då jag var hofkavaljer. Men
ack, det är endast i ungdomen man duger till att
rasa !
— Du rasade också grundligt ut, min gubbe, —
inföll friherrinnan och såg honom ömt i ögat, —
och om du ej fått en så förståndig hustru, så hvem
vet . . .
— Om jag någonsin upphört att rasa, menar du
kanske. Jo, det kan du vara viss på, jag som andra
hade nog ändå blifvit förståndig med åren. Emellertid
bestrider jag visst icke den förädlande inverkan du på
mig utöfvat och derföre är du mig ännu kär som i
forna dagar.
Med dessa ord slog han sin arm kring den gamla-
damens midja och tryckte en smällande kyss på hennes
ännu fylliga läppar. Hon besvarade smekningen lika
varmt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
