Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
ven till den högsta rang, antingen han egnat sig åt
militära eller diplomatiska värt.
Calle Berglund som underofficer! Huru enfaldigt!
— Jag tänker att magistern, sedan han tätt pasto-
rat, icke befattar sig med det presterliga mer än nöd-
vändigt är, — inföll diplomaten. — Han kan ju hålla
sig med adjunkt och sjelf sysselsätta sig med jagt,
fiske och ridning.
— Han har lofvat mig en egen häst, liksom jag
har hemma, - sade lille Gustaf, — och jag är säker
på att det blir en bra häst.
— Hästarne äro förspände, — anmälte en be-
tjent.
Två och en half timma derefter höll den lilla
karavanen sitt intag i Lund och tog in pä stadshuset,
dit den anlände om aftonen. Man gick tidigt tillsängs,
alla kände behof af att hvila efter den länga och an-
strängande resan.
Augusta vaknade mycket bittida på morgonen.
Sömnen flydde hennes läger, jagad derifrän af de käns-
lor, som stormade i hennes inre. Hon kände sig till
mods som nunnan, hvilken väntar att bli vigd till
himlens brud, att för hela lifvet afsäga sig all den
glädje, som den jordiska kärleken bereder menniskan.
Yäl skulle hon icke iföras nunnans slöja, men den man
hon älskade skulle inviga sig åt det andliga kallet, han
skulle inträda i en anspråkslös samhällsställning, som
mellan dem reste ett oöfverstigligt berg: ståndsskil-
nadens.
Kände han sig lika olycklig som hon? Var det
lika svårt för honom att afsäga sig hennes kärlek,
som det var påkostande för henne att afsäga sig
hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
