Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
— Jag tror att du icke känner magistern igen!
— utbrast Gustaf förvånad. — Han är ju fullkomligt
lik sig.
Augusta smålog och mottog den främmandes ut-
sträckta hand. Den tryckning, hvarmed hon besvarade
hans, märktes naturligtvis af ingen, men den gick från
handen till hjertat och ingaf detta mod.
Efter några minuters förlopp bad den förmente
prestkandidaten baronen om ett samtal mellan fyra
ögon. En sådan begäran var så naturlig, att ingen
deri fann något besynnerligt eller dervid fäste ringaste
uppmärksamhet.
De båda herrarne begåfvo sig in i ett angränsande
rum; det öfriga sällskapet stannade qvar i matsalongen.
Grefve Blomkrona tog plats vid Augustas sida och
började ett af dessa likgiltiga samtal, hvilka i den
förnäma verlden dock blifva intressanta genom den
fina ton, som utmärker dem.
Den unga fästmön tycktes leka med sin förlof-
ningsring, hon vred den flera gånger omkring och drog
den slutligen af fingret.
— Hvad gör du, Augusta! — frågade grefven
muntert utan att tillägga denna lek ringaste betydelse.
— Hvarföre drar du ringen af fingret?
— Den klämmer.
— Ha, ha, ha! Och min är allt för-stor! Hvad
kunglig hofguldsmeden i Stockholm måste vara en
fuskare! — utbrast grefven och drog äfven sin förlof-
ningsring af fingret; — låt mig få din ring, så stoppar
jag den hos mig i västfickan och bär dem båda till
en guldsmed, som kan slå ut din och slå in min.
Augusta räckte honom ringen, men drog handen
undan när han ville kyssa hennes fingerspetsar.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
