- Project Runeberg -  Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige /
21

(1878) [MARC] Author: Magnus Fredrik Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gudarne i allmänhet - Ragn-

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

område. I ty. förekommer det ensamt stående ordet ej i
betydelsen gudar. Weigand utgår ock i sin Wörterb. vid
förklaringen af hithörande ty. namn från betydelsen råd. Förstem.
anser emellertid möjligt, att i namnen betydelsen gudar
frambryter. Och Freudenth. utgår vid förklaringen af hithörande
sv. namn från betydelsen “numina44. Omöjlig är en sådan åsigt
visserligen icke. Säkerligen sträckte sig denna betydelse utom
norden. Detta synes framgå af det i Heliand förekommande
uttrycket regano-, regan-giskapu, det af försynen bestämda

•+

ödet; *) jfr metodo-giskapu (se Grimm 24). — Afven den
förstärkande betydelse, som röjer sig i fsa. regin- blind, -thiof\

ags. regn-heard,-veard m. m., liksom i isl. regin -dómr,

ping m. m. synes lättare ha kunnat utveckla sig ur
betydelsen gudamakt än ur grundbetydelsen. **) Flere af hithörande
namn äro vidare bildade i likhet med andra, som innehålla
af-gjordt mytologiska beståndsdelar.

Då således dessa namn åtminstone möjligtvis
sammanhänga med religiösa föreställningar, upptager jag dem jag
fun-upptager jag dem jag funnit i äldre sv.:

*



Ragna: ***) rakna L. 925 (såsom det synes, moder till
raknburk). Detta namn ingår i Ragnotegher, Upl. DS m
och Ragnotorp, Sdm. DS IV.

Ragnar: raknar L. 601 (Dyb), Dyb. I, 82; ragnar

L. 369. I SRP är detta namn rätt vanligt; så Ragnar n.

2001, 2046, 2059; Raghnar n. 2073, 2673. — Om det van-

*) Heyne yttrar i gloss.: In reganoeiner Reminiscenz aus dem
Heidentume, scheint ein alter gen. plur. zn liegen, vergl. altnord. regin
numina, dii.

**) I viss mån jämförliga äro de isl. uttrycken ty- hraustr, -spakr,
i Snorraedda härlecda af Tyr, sannolikt riktigare af Vigf. förklarade
“v alian t as a god, godly-wiseM.

***) Jag har varit tveksam, huruvida jag borde såsom normal form
ställa ragn- eller raghn-. Jag har valt det förra skrifsättet emedan
åtminstone i VGL gn är det vanliga, för så vidt båda konsonanterna ej

forst genom böjning kommit bredvid hvarandra (jfr i I brymsignce, egn,
hœgna, sœgnarping, samt eljest agnabaka, ognarbot), äfvensom emedan
af skrifsättet i handskrifter och diplom från medeltiden framgår, att
redan tidigt g åtminstone ganska allmänt i denna ljudförbindelse öfvergått
till gnttural nas al, som i sv. framför 11 plägar teeknas g. Jfr Kdq.

IV, 884.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hedgudatro/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free