- Project Runeberg -  Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige /
32

(1878) [MARC] Author: Magnus Fredrik Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De särskilda gudarne - Oden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bildning kallas i Sdm. enligt meddelande af Kandidat S. Boije,
Noaks ark, säkerligen en senare omtydning af ett gammalt
hedniskt uttryck, hvari Odens namn ingått (jfr “Noaks hundar44).
— Skeppet SUöblaönir, troligtvis älst en mytisk uppfattning

af molnet (se Mannhardt s. 90, 237), tillkrifves Oden i Ynglingas.

I sammanhang med uppfattningen af Oden såsom
förnämligast krigets gud står den i Värend förekommande
benämningen Odens foglar om alla de skilda arterna af korpslägtet (a.

a., I, 213).

För öfrigt skildrar den sv. folksägnen Oden i allmänhet
som en gammal man, skallig och med långt grått skägg.
Folktron tillägger honom en sid och vid hatt eller en stor öfver
hufvudet neddragen hufva samt en hvit eller hvitgrå rock; i
den ofta nämda Ydre-sägnen uppträder jägaren klädd i harnesk.

I en hos Hyltén-Cav. H, V efter P. Rudbeck anförd gammal
Värends-sägen förekommer Oden med spjut i handen; enligt
andra sägner bär han en stor staf. I Värend förestälde man
sig honom äfven med arborst på ryggen, och man talar om
Odens pilar (a. a. II, 233, IH); detta drag torde vara
urgammalt. I den yngre sägnen har en bössa trädt i stället

Nämnas må ock, att man i Asa, Sm. visar Odens graf,
(a. a. I, 131). Samma fornlemning åsyftas väl af Tuneld, då
han talar om Odens kulle, en större grifthög i Asa s. — Odens
graf visas enligt Tuneld ock i Odensjö s., Sm.

Ett uttryck, hvari vidare gudens namn ingår, är tjäna
Oden. Det förekommer, så vidt jag vet, först hos Olaus Petri

• _

(sv. krön., utg. af Klemming, s. 13): “Men lijkare (än att våra
förfäder dyrkat Oden för att få hjälp i strid) är thet at the
haffua dyrkat honom för rijkedomar skul, at the skulle få godz
och peninga noogh, och ther aff pläghar man än nu seya, at
the tiena Odhenom som monga peningar och rijkedomar
sam-manslagga.44 Samma uppgift träffas hos Loccenius (se Geijer,
Svea Rikes Häfder s. 152). — I Finvedssägner om huru
jät-tarne, då de blifvit gamla, “ödde sig själfva genom att stupa
utför branta berg44, kallas detta att offra sig till Oden
(Hyltén-Cav. II, 441).

I allmogens svordomar ingår ock Odens namn. A. a. T,
228, anföres efter P. Rudbeck från Sm. uttrycket Oden ta mig,
hvarjämte detta äfven uppgifves för Sdm. Uttrycken kors för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hedgudatro/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free