- Project Runeberg -  Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige /
39

(1878) [MARC] Author: Magnus Fredrik Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De särskilda gudarne - Odens tillnamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Afven i åtskilliga ortn. ingår har; i allmänhet torde det
här vara rent adj., blott utmärkande höjd, dock ligger det i
några fall nära att tänka på betydelsen den höge, Oden. Så i
Hasta, SRP (1392), om man härmed jämför namnet på den
s., hvari orten ligger, Odensala (Upl.); här kunde gen. Has
ingå. Jfr ock Falkm. 137. — På grund af senare leden kunde
man ock tänka på Halunda (Ericus in Halundum, DS HI, år
1311), nu Hållunda, Tibble, Upl. — Särskildt frestande är att

söka en påminnelse om Oden i namnet på det ej långt från
sistnämda ort belägna Håtuna, där ju det gamla Sigtuna låg,
hvars namn bestämdt erinrar om “Hropts sigtoptir* i Völuspå;
ortn. Torstuna, Frötuna, Ulltuna, Närt un a träffas alla i Upl.
För den vanliga förklaringen talar dock det isl. appell, hátún
hög plats.

En svag gen .form motsvarande den i Hávamál synes ingå
i Havamyr (Kytiluastus de Hauamyri), DS II, 602 (1310).

En motsvarighet till Odens isl. binamn Herjcm har
men velat finna i det i några sv. lagar såsom okvädinsord
nämda hœriansun, herians son, hœrienson (se Schlyter).
Såsom Docenten F. Tamm för mig påpekat, har emellertid detta
sv. ord, som endast förekommer i fyra tämligen unga lagar,

nämligen Söderm. L., Bjärk. R., M. Erikssons Stadsl. och
Christoffer s Landsl., direkt motsvarighet i medeltidens lågtyska. I
äldre da. synes ordet ej häller förekomma, men väl senare; det
da. hœriœnskeeth, “nequitia“, visar sig genom ändeisen vara
en från ty. lånad bildning. Jag tror därför med Docenten
Tamm, att detta sv. ord är ett ty. lånord; hvilken betydelse
det ty. ordet ursprungligen haft, är för mitt nuv. syftemål utan
betydelse. — I den isl. literaturen förekommer Heijans sunr,
äfven sammanskrifvet herjanssonr, flerestädes, i allmänhet såsom
rent okvädinsord, utan att röja något slags sammanhang med

Oden *). I Rolf Krakes S. (Fornaldar S. I, 107) kallas till

och med Oden själf 44herjans sonrinn enn fúli ok enn <5trúi“.
— Afven det isl. uttrycket torde bero på lån från lågty., hvar-

*) T. ex. Flateyjarb. (Christ. 1860) I, 256: .. . mer þ&tti æiga at
læida dræingium ok herians sonum pdX at huerr putuson kallade mig

fodur at ser; j&idreks 8. (Christ. 1853) (106 : J&ann friå skal ok setia,

at eigi J&ori hverr herians son at bioda mer einvigi (variant till : hver
bickia eð& greybaka) m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hedgudatro/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free