- Project Runeberg -  Språkliga intyg om hednisk gudatro i Sverige /
42

(1878) [MARC] Author: Magnus Fredrik Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De särskilda gudarne - Tor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För öfrigt träffas formen pors dagher, hvaraf det nysv. torsdag,

flerestädes i de gamla lagame, särskildt i sammansättningarna
hcelghi, skiær-porsdagher (båda i VGL I).

I folktron har minnet af Tor med seghet hållit sig kvar,
något som till stor del synes bero på den egendomliga till en
mytisk uppfattning alt framgent lockande arten af den
natur-företeelse, åskan, hvaraf han ursprungligen var en
personifikation, och hvarmed han städse tänktes i närmaste samband.
Mindre än Oden synas han hafva öfvergått till ett mot
människorna fientligt väsen; däremot tänkes han bekämpa trollen,
liksom han i den isl. sången och sagan skildras som jättarnes
fruktansvärde fiende. Anmärkningsvärda sägner, i hvilka Tor
uppträder på ett fullt personligt sätt, äro den hos Hyltén-Cav.
IT, 30 efter P. Eudbeck meddelade sm. sägnen om Lyftesten,
hvilken, om Rudbecks uppteckning får anses tillförlitlig,
innehåller högst märkliga enskildheter; vidare den bohusl. om Tor
i Hafgård och hans guldhammare, Holmberg ni, 15; jfr ock
sägnen om den af Tor dräpte jätten a. a. II 118. — I
sammanhang härmed må nämnas den bekanta hos Arwidsson
af-tryckta folkvisan om Torkarl (Torckar), från hvilken Trolltram
stulit guldhammaren, för hvilken visa den gamla j&rymskviða
ligger till grund. I betraktande af det sätt, hvarpå folkvisor
utbredt sig från ett af de skandinaviska landen till de andra,
har man dock, såsom Jessen påpekat, knappast rätt att, däraf
att denna visa, till hvilken no. och da. motsvarigheter finnas,
förekommit i Sverge, omedelbart draga slutsatsen, att det nämda
hedniska kvädet varit kändt i vårt land. — En visa om Tore,

som slog bergresame, fins anförd Runa folio 1873 s. 19.
Möjligt är, att med Socke-Thore (en förvrängd motsvarighet till
öku-j&órr?), “Skivers" eller “Stivers man*, “med hammar och
tång“ i en vall-låt från norra Bohusl. (se Dyb., Sv. Vallvisor

och hornlåtar, Stockh. 1846) syftas på Tor. Jfr ock visan och
sägnen Runa 1842, 21. — Om med “unge Thor“, i visan
Runa 1844 s. 106 eller “hoje Thor“ i versen hos Hyltén-Cav.
II, LIH ursprungligen syftats på guden, kan jag ej afgöra.

1 synnerhet är det såsom åskans vållare, som Tor lefver
i allmogens minne, och hans namn har i uttryck, som syfta på
åskan, ofta rent af öfvergått till en benämning för denna
naturföreteelse. Dels anföres från olika delar af mellersta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hedgudatro/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free