Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De särskilda gudarne - Tor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äfven åskregnet nämnes enligt Hyltén-Cav. II, X på
Gotl. efter guden torsregn, jfr s. 13. — I Värm. användes
enligt. Geijer, Svea Rikes Häfder I, 153, uttrycket torshålan
om sydvest eller den trakt på himmelen, hvarifrån åskväder
mest uppkommer. — Här må ock nämnas det gotl. torspjäskä,
fem., ett kvinnotroll, som anses fly för blixten in i ett hus,
där äskan slår ner, Rietz (äfven torenpjäsket, Hyltén-Cav.).
Också ett verb med betydelsen åska har allmogen
bildat af Tors namn; Rietz anför från Hels. och Medelp. dä
to-rar. Tora förekommer ock som fem. subst. i Värm. och Hels.,
liksom detta ord i no. dial. är det vanliga uttrycket för åskan;
det synes vara den substantiverade infin. af nämda verb. Vid
sidan af det s. 45 nämda verbet torna fins på samma sätt i
Bohusl. torna, tordön, åskväder (Holmberg).
Enligt Hyltén-Cav. I, 243 är det mytiska väsen, som i
allmänhet i Sverge af allmogen kallas gloson, i T veta här. af
Sm. kändt “såsom Torresuggan eller Thors-suggan“. Ehuru
den förra namnformen är underlig, synes dock det
sammanhang med Tors namn, som a. st. antages, ligga närmast. Då
det fins anledning att sammanställa gloson med den i Eddoraa
Frey eller Preyja tilldelade galten Gullinbursti, om hvilken H.
Petersen s. 65 sökt visa, att han ursprungligast tillhört Tor,
är det ganska anmärkningsvärdt att i Sverge för henne finna
ett namn, som synes ställa henne i förbindelse med denne gud.
Gudens namn ingår vidare i växtnamnet forsnässla, Scro-
phularia nodosa, Sdm., Rietz ; likaså i torcskä-gg, Sempervivum
tectorum, Ner., Dal.; jfr ty. namnet Donnerbart, medeltidslat.
barba Jovis, franska joubarbe; växten har i norden liksom hos
de gamle romarne ansetts afhålla blixten från de hus, på hvil-
kas tak den är planterad (se Runa 1849 s. 20).
Huruvida det Runa 1842 s. 20 anförda namnet på en
folklek från Vml. Torhök har något att göra med gudens namn,
är dunkelt.
Om den efter Tor benämda torsdagen har redan talats.
Denna dag har in i senaste tider af den svenska allmogen
flerestädes högtidlighållits på ett sätt, som vittnar om, att den
under hednatiden åtnjutit särskild helg. Detta helighållande
har i Sm. betecknats med uttrycket “hålla torshelgäfven
helga Tor“ och “helga Toregud“; se Hyltén-Cav. I, 188; H,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>