Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de åttiofem däckspassagerarne. Alla hade gjort goda
affärer och väntade nu på att få i lugn och ro
riktigt vila ut i Papeete.
Petite Jeanne var naturligtvis alldeles för hårdt
lastad. Hon mätte endast sjuttio tons och hade inte
rätt att föra en tiondel av vad hon hade ombord.
Under däcksluckorna var hon packad med pärlemor
och kopra; det var ett under att besättningen kunde
sköta henne, då det icke fanns plats att gå på
däck, utan de måste ta sig fram uppe på relingarna.
Under natten fingo de gå på de sovande, som
täckte däcket i dubbla varv, det kan jag svära på.
Och så var där grisar och höns och säckar med jam,
medan varje upptänklig plats var prydd med
guirlander av kokosnötter och bananklasar. På båda
sidor mellan för- och aktervanterna, lagom lågt för
att förbommen kunde gå klar, hade sträckts gajar,
från vilka hängde ner åtminstone femtio knippor
bananer.
Det artade sig att bli en tråkig resa, även om vi
skulle kunna göra den på de två, tre dygn, som
skulle varit nog, om sydostpassaden blåst friskt.
Men det gjorde den inte. Efter de första fem timmarna
dog passaden alldeles bort i några flämtande
fläktar. Stiltjen fortfor hela natten och följande dag,
så tung och kvävande att blotta tanken på att öppna
ögonen var nog att förorsaka huvudvärk.
Andra dagen dog en man, en inföding från en
av ostöarna och en av säsongens bästa dykare i
lagunen. Kopporna — det var just vad det var,
fast jag inte kan begripa hur de kunnat komma
ombord, när inga kända fall av dem inträffat i land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
