Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållandet och fick nu veta att han sett den falla
under flera timmar. Det var inte mycket att göra, men
vad han kunde, det gjorde han utmärkt i förhållande
till omständigheterna. Han lät bärga seglen och sätta
till stormrigg och väntade på stormen. Hans
misstag låg i vad han gjorde sedan stormen kommit.
Han drejade till för babords halsar, vilket varit
alldeles riktigt söder om ekvatorn, om — och det
var just det — om man inte befann sig direkt i
vägen för orkanen.
Vi voro just rakt i vägen för den. Jag kunde se
det av att vinden stadigt ökade i styrka och att
barometern lika stadigt fortfor att falla. Jag ville att
kaptenen skulle vända och länsa, tills barometern
upphörde att falla, och sedan lova upp. Vi resonerade
tills han var nästan hysterisk, men ge med sig ville
han inte. Det värsta var att jag inte kunde få de
andra pärluppköpama med mig. Vad var jag för
en, som trodde mig förstå sjön bättre än själva
kaptenen? — det var deras tanke, jag visste det.
Naturligtvis blev det en fruktansvärd sjö, och jag
skall aldrig glömma de första tre sjöarna P et i te
Jeanne tog emot. Hon hade fallit av och första
sjön gjorde nästan rent hus. Livlinorna voro endast
för de starka och friska och till föga nytta ens för
dem, medan kvinnor och barn, bananer och
kokosnötter, grisar och lådor, sjuka och döende sopades
bort som en skrikande, jämmerfull kompakt massa.
Nästa sjö fyllde Petitejeannes däck ända upp
till relingarna, och när aktern sjönk och bogen
pekade upp mot himlen strömmade allting både
levande och dödt akter över. Det var en människo-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
