Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uthärdat en fruktansvärd muskelspänning för att
motstå vindens oerhörda pressning. Och så
upphörde denna helt och hållet med en gång. Jag
minns att jag kände det som om jag höll på att
utvidgas, att flyga isär i alla riktningar. Varje atom
i min kropp tycktes stöta de andra ifrån sig. Men
det räckte blott ett ögonblick. Förödelsen var över
oss.
Befriad från vindens tryck, började sjön genast
vräka. Den tog sats, den gjorde språng upp mot
skyarna. Från varje streck på kompassen blåste
denna obegripliga vind in mot ett centrum av stiltje.
Följden blev att också sjön vräkte upp från varje
streck på kompassen och det fanns ingen vind som
kunde hejda den. Vågorna flögo upp likt korkar,
som lossnat från bottnen på ett fat vatten. Det
fanns inte längre något system, inte någon
stabilitet. Det var vanvettiga sjöar, åtminstone åttio
fot i höjd, snarare inga sjöar alls. De liknade icke
sjöar som någon människa förr sett. De voro
vidunderliga kaskader — det är alltsammans. Kaskader
som voro åttio fot höga. Åttio I De voro mer än så.
De gingo över våra masttoppar... de voro
explosioner. De voro rusiga; de föllo var som helst
och hur som helst. De knuffade varandra, de stötte
ihop. De rusade tillsammans, föllo över varandra
eller slungades tillbaka som tusende vattenfall. Detta
var en ocean som ingen människa drömt om, denna
orkanens medelpunkt. Det var förvirringens
trefaldiga förvirring. . . det var anarki. Det var ett
helvetessvalg av havsvatten, som blivit vansinnigt.
Och Petite Jeanne? Jag vet ingenting. Hed-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
