Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick var han åter uppe på ytan. Bägge
händerna vora borta vid handleden och stumparna
sprutade blod.
»Otoo!» ropade han sakta. Och jag kunde i hans
blick se den kärlek som skälvde i hans röst.
Då, och endast den gången under alla de år vi
levat tillsammans kallade han mig med detta namn.
»Farväl, Otoo!» ropade han.
Så drogs han under, jag halades ombord, där
jag somnade i kaptenens armar.
Så dog Otoo, som räddade mig och gjorde en
man av mig, ja, räddade mig ända in i det sista.
Vi möttes i käftarna av en orkan och skildes i
käftarna av en haj, och däremellan lågo sjutton
år av ett kamratskap, vars like aldrig existerat mellan
två män, den ena vit, den andra brun. Om Jehovah
från sin himmel ser varje sparv falla till jorden —
i hans rike skall den ringaste icke vara Otoo, den
ende hedningen på Bora Bora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
