Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mapuhis hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad skall du med det?» frågade Raoul. »Första
orkan som kommer sopar bort det . . . det vet du
nog. Kapten Raffy säger att det ser ut som om
vi skulle få en orkan när som helst.»
»Inte på Fakarava», sade Mapuhi. »Där är landet
mycket högre. På den här ön, ja. Vilken orkan
som helst kan sopa ren Hikueru. Jag vill ha huset
på Fakarava. Det måste vara sex famnar långt
med veranda . . .»
Och på nytt måste Raoul lyssna till
beskrivningen på huset. Han använde flera timmar på att
försöka få den där husidén ur Mapuhis huvud, men
Mapuhis mor och hustru och Ngakura, Mapuhis
dotter, eggade honom att vidhålla sitt beslut. Medan
Raoul för tjugonde gången lyssnade till hur Mapuhis
hus skulle vara beskaffat, såg han genom den öppna
dörren ännu en båt från skonaren närma sig
stranden. Aorais förste styrman sprang i land, växlade
några ord med den enarmade infödingen och
skyndade så bort till Raoul. Det hade plötsligt blivit
mörkt, ett stort svart moln skymde bort solen, och
på andra sidan lagunen såg Raoul hur stormmoln
närmade sig.
»Kapten Raffy säger att vi måste skynda oss av
bara fan härifrån», var styrmannens hälsning. »Finns
det pärlemor här, få vi fiska upp den en annan
gång, bara vi komma i väg, säger han. Barometern
har sjunkit till tjugonio och sjuttio.»
En vindil ruskade om i pandanusträdet över deras
huvuden och slet i palmerna bakom, så att ett
dussin mogna kokosnötter med en tung duns föllo till
marken. Så kom regnet på avstånd, företrädt av
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
